Sedan en tid tillbaka tränar jag nu Titus regelbundet – äntligen! Titus = Siglavy Capriola Titus, lipizzanervalack född 2003, e: 21 Siglavy Capriola Convoj, u: 181 Favory Titania.
Titus har en historia som absolut är värd att berättas, men den långa varianten tar vi vid ett annat tillfälle, som jag skrivit tidigare, när detta tillfälle är, återstår att se.
Den korta varianten, har jag berättat förut, men kan berätta igen; han föddes hos min syster Kristina i Skåne, åkte som fyraåring till min vän Toini för inridning och sedan kom han hem till oss något år senare och här har han stannat och här kommer han få stanna.
Titus fick under 2009 en sjukdom som satte stopp för hans fortsatta träning, han överlevde efter mycket arbete från oss och ännu mycket mer kämpande från honom, vi trodde dock aldrig att han skulle bli en ridhäst igen utan tänkte oss att han skulle få leva det glada livet i unghingstflocken. Men planer kan ändras!
Då och då, några år efter hans sjukdom, har jag tagit tag i att börja träna honom igen, men tiden har aldrig varit rätt för det har runnit ut i sanden varje gång, trots att Titus alltid varit med på noterna. Sist vi var på gång var i somras med Fanny som ryttare.
Hursomhelst, nu är det uppenbarligen dags igen! Nu har jag som sagt tränat honom regelbundet en tid och kan konstatera att utvecklingen går framåt, som med de flesta unghästar.
Nu kan man ju tycka att Titus är minsann ingen unghäst, och det stämmer ju, men med tanke på att han inte gjort något sedan grundinridningen som Toini gjorde med honom som fyraåring, så är han ju fortsatt unghäst i ridningen.
Hittills i träningen rider vi på ridbanan där vi övar på grundläggande saker, så som halter, förfinande av styrsignaler, både i skritt och trav. Titus är mycket lyhörd och positiv till vårat arbete. Vi kompletterar även med promenader på grusvägen och att jag klättrar upp i sadeln och rider på hemvägen.
Här är bilder för någon vecka sedan, jag var ensam i träningen som jag oftast är, därav ingen som kunde fotografera när jag red.
