Ramas träning går framåt, det blir inte så många tillfällen per vecka, utan det blir när jag hinner med. Planen är att träna henne tre gånger i veckan, det vill säga ungefär varannan dag, men ibland hinns det inte med och då kanske det blir en till två gånger per vecka. Men det är bättre än inget, vi har ingen brådska. Dygnet har inte fler än 24 timmar.
Förra veckan hade jag medhjälpare för första gången och kunde befästa uppsittningen lite mer i stallet. I longeringen är hon så mycket bättre från start, hon vet att det inte är full fart utan hon travar på lugnt och avslappnat. Ibland får hon såklart sina busryck, men det är bara glädjesprång och de blir färre och färre. Förra veckan, som jag redan skrivit i bloggen, kunde jag sitta upp ute och rida runt lite med ledare.
Igår satt jag upp i stallet utan att någon medhjälpare höll i, det gick utmärkt! Ute var hon mycket fokuserad i arbetet från marken, trots ny miljö och blåsigt väder. Vad vi får jobba mer på nu är att hämta henne från hagen. Hon är alltid social och kommer fram i hagen, men i övrigt har hon inte någon större lust att lämna flocken. När vi väl kommit utanför hagen så vill hon gärna vända och springa hem igen, men det har hon ännu inte lyckats med. Jag får fundera ut en lösning för att motivera henne att följa med. Väl i stallet sköter hon sig utmärkt.
