Igårkväll hade jag ett dressyrpass på ridbanan med Palko – en alldeles lagom ljum, lugn augustikväll, bara jag och min häst. Med klassisk musik strömmande ut ur högtalaren, kunde vi dansa tillsammans. En känsla av att vi var på Spanska Ridskolan i Wien, jag och min alldeles egna lipizzanerhingst!
Palko kollar att grinden är ordentligt stängd.
Nåväl, alla de romantiska fantasierna åsido, så hjälper faktiskt musiken till i ridningen, den gör att vi slappnar vi av mer och kan arbeta fokuserat och metodiskt.
Just nu håller jag på och experimenterar med bett på Palko, dels för att jag letar efter något där han kan vara lite lugnare i munnen, dels för att ju alla hästtandläkare verkar rörande överens om att man bör variera bett. Normalt går Palko på ett tredelat med parerstänger, där får vi alltså ett ganska stilla bett, men han håller ändå på med munnen ganska mycket, lägger tungan över bettet, går in bakom hand och tar ingen kontakt alls stundtals, vilket såklart är lite svårridet, det blir lite av och på. Jag är av den åsikten att jag inte bara vill spänna åt nosgrimman och låtsas som att allt är bra (nosgrimman har jag faktiskt mest för syns skull för att jag tycker det är fint, så den är väldigt löst spänd).
Jag har tidigare provat ett rakt bett med fasta ringar och det fungerar faktiskt riktigt bra. Men igårkväll provade jag, efter ett tips, ett vanligt tvådelat med rörliga ringar, det var inte så bra, så det kommer vi nog inte prova igen.
Igår filmade jag hela ridpasset, för att kunna titta efteråt hur allt ser ut. Bilderna nedan är utklippta ur filmen och är därför mer eller mindre suddiga.
Förbereder musiken
Arbete vid hand
Redo att börja rida
Vi är igång
Ett hinder stod uppställt så vi tog ett eller två hopp, i dressyrsadel och med fin teknik – men kul var det!
