Lipizzanerhästen – en ras för att uppbära konungar
Över fyrahundra år av selektiv avel har gjort Lipizzanern till en av de äldsta kulturraserna i Europa. Det är en barockras framavlad för att ha de bästa förutsättningarna för den klassiska ridkonstens högsta nivå.
Förfäder till Lipizzanern är karsthästen, andalusier, neapolitaner, araber och äldre spanska hästraser.
Lipizzanerhästen är en kompakt muskulös häst som oftast är mellan 150-158cm i mankhöjd. Lipizzanern är oftast skimmel, men det förekommer även bruna och svarta hästar.
Hästen har en naturlig förmåga till koncentration med stor förmåga att utföra samlade rörelser ur den högre skolan och/eller stor uthållighet för ridning och körning. Lipizzanerhästens rörelser är stolta och kraftfulla men samtidigt långa, eleganta och i fullständig balans i skritt, trav och galopp. Bakbensaktionen skall vara kraftfull. Rörelserna kännetecknas av taktmässighet och ett uttalat svävmoment i de högre gångarterna.
Lipizzanerhästen kännetecknas av ett nobelt, starkt, och sensibelt psyke med en stark självbevarelsedrift.
Det är en härdig och tålig häst som dessutom är mycket lättfödd. Den ursprungliga uppfödningen på kalkrika, karga, steniga och kuperade marker har gjort hästarna starka och motståndskraftiga.
Rasen mognar utpräglat sent och är tidigast vid 6-7 års ålder fullt utvecklad. Den sena mognaden, som för övrig gäller såväl fysiskt som psykiskt ger hästar som i allmänhet uppnår mycket hög ålder.
Lipizzanern är en häst som är generös och ivrig men alltid mild, vänlig, tillgiven mot människan, lättlärd, samarbetsvillig och i stånd att klara stora påfrestningar.
Historia
Lipizzanerhästens historia börjar redan 1580, då den österrikiske ärkehertigen Karl II, son till kejsar Ferdinand I, lät grunda ett stuteri i den lilla byn Lipica (i nuvarande Slovenien).
Syftet med stuteriet var att förse det habsburgska hovet med vagns- och ridhästar samt att leverera lämpliga hästar till den år 1572 grundade Spanska Hovridskolan i Wien.
Lipica ligger på den ogästvänliga och karga karztplatån där man tyckte att de rätta förutsättningarna för att få fram friska, snabba och uthålliga hästar fanns. Magert foder, hårt arbete och starka temperaturväxlingar var grundförutsättningarna.
Hästen var den tidens främsta statussymbol och lipizzanern visade sig värdig sin uppgift som ”le piédestal des Rois” att uppbära konungar!
Avelsmålen för lipizzanerhästar ser i stort sett likadan ut idag, mer än 400år senare.
Rasen har sex klassiska hingstlinjer; Maestoso, Favory, Conversano, Pluto, Neapolitano och Siglavy.