För en sisådär åtta år sedan, när vi fortfarande hade vår gräsridbana, ägnade jag och Christoffer minst en helg åt att måla och fixa med hindermaterial till ridbanan. I samma veva påbörjades ombyggnaden av ridbanan och det tog sin tid innan den blev klar. Hindermaterialet fick stå i ett hörn i utestallet och samla damm.
En varm och vacker sommardag i juni 2015 var det äntligen dags att damma av några bommar så att jag kunde hoppa med Breziqa. Som synes är jag långt ifrån ett proffs inom hoppning. I ärlighetens namn vet jag väl inte riktigt hur man gör, och det är väl inte så konstigt med tanke på att min hopperfarenhet härleds till den så kallade Skräckstigen i skogen där jag i min ungdom galopperade fram över nedfallna träd samtidigt som jag låg framåtlutad över hästen för att undvika lågt hängande grenar över stigen, då och då kunde man titta upp för att se en ny gren komma i full fart, det var helt enkelt säkrast att hålla sig nere och låta hästen sköta jobbet.
Hursomhelst, bortsett från hur det ser ut, så klarade jag och Breziqa oss utmärkt denna gång (tur att Breziqa vet hur man gör), och otroligt kul hade vi!
I dressyrsadel flög vi över först ett 60cm hinder…
… därefter flög vi över ett 70cm hinder
En bild som tydligt visar hur kul vi båda hade. 
Fantastiska bilder! Vad fina ni är!
Tack 🙂 vi hade så kul!