Blogg

Det har gått en tid nu… vet inte om det gått tillräckligt med tid egentligen men jag vill ändå skriva det nu. Jag ville göra något fint, ett kollage, en film, men jag har bara påbörjat allt, det verkar inte blir klart…
Fortfarande börjar jag gråta när jag tänker på honom, tårarna rinner.

Min vackra häst, min fina, underbara hingst är borta. Dagen innan han skulle fylla 25 år. Utan tvekan den jobbigaste hästen hittills för mig att förlora. Jag vet inte varför, jag har inte känt honom längst. Men han var speciell.

Jag är tacksam för de år vi fick tillsammans, jag är tacksam över att ha fått känna honom, han var en fantastisk häst! Jag är så oändligt tacksam för att jag fått möjlighet att rida honom, han hade en fantastisk ridbarhet och arbetsvilja. Efter varje ridpass hade man ett leende på läpparna. Varje gång.

Jag ser honom så tydligt i vårat sista föl efter honom, Pluto Cadina II som föddes i maj, hans ögon, hans ansikte, varje gång jag tittar på detta föl får jag tårar i ögonen, så många förhoppningar för detta lilla föl, så många känslor.

Vila i frid vackra, fina Brezzi, 27 Pluto Breziqa II.