De senaste dagarna har jag hunnit med några ridturer, mitt i all renovering. Härligt då att det är lite extra roliga uteritter med mycket skratt och härligt väder, när livet annars består endast av att måla, äta och sova.
I lördags blev det en uteritt på Cabra tillsammans med Fanny på Frodo och Fannys syster på Bianca.
Cabra är en häst som gillar att hoppa – högt, med Spanska Ridskolan-mått mätt.
När man har ridit henne ett tag så vänjer man sig vid det och hittar en teknik som funkar. I lördags kom vi dock till ett stort dike. Frodo, som annars inte hoppar nämnvärt, tog ett jättehopp! Bianca som ALDRIG hoppar tog ett normalstort hopp! Jag och Cabra stod sist kvar på vägen och vi tvekade. Jag funderade på hur de andra hästarna hoppade, hur skulle då Cabras hopp bli? Jag valde helt enkelt att hoppa av, knäppa loss tygeln ur ena bettringen och sedan hoppade jag över diket och väntade på Cabras hopp. Och vilket hopp det blev, både högt och långt! Kul att se vad hon kan, fina Cabra!
Resten av ridturen blev lika händelserik, vi stötte på många breda diken, men vi satt kvar på hästryggarna. Bianca visade upp en jättefin samling inför ett hopp, kul att se även vad hon kan när hon vill, fina Bianca.
I söndags var det dags för nästa glada ridtur. Jag på Vildblomman, Fanny på Frodo, Elin på Bianca och Amanda på Cabra. Denna tur stötte vi bara på ett dike, som vi alla tog oss över utan problem. Därefter red vi i snötäckt skog, travade fram på snötäckt grusväg och skrittade över en snötäckt äng. När vi gick där på ängen i lugn och ro, tyckte Cabra att det var läge för att rulla, så hon lägger sig helt enkelt ner och rullar.Två gånger, noga och väl, sedan var hon nöjd och ridturen kunde fortsätta. Stackars Amanda fick snällt hoppa av Cabra när hon njöt i snön. Jag konstaterade att det var tur att hon hade en bomlös sadel, dagen till ära.
